en vecka...

Nu va de en vecka sen farmor gick bort... Vi visste de så väl, att de skulle hända, va så man hoppades på att de skulle gå fort så du skulle slippa lida, men när de hände, då vill man bara hålla kvar dig, men som sagt du har de bra nu, hos din pappa. O klappa gärna Bruce ifrån oss o säg att vi saknar honom...

Denna veckan har gått fort men samtidigt har den varit jätte dryg... Men de e la saknaden som gör att den känns som om de vore en månad....


nehe, nu ska ja ta o väcka lillfisen för o bege mig ut till K..



So Long*




* All we need is Love *

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0